Efter att vi hade besökt...

Puno och Titicacasjön

...Puno och Titicacasjön, åkte vi buss norrut till staden Juliaca. för vidare flyg till  Lima, och därefter busstransport till Ballestaöarna.

Juliaca, såhär ser hela stan ut.....

Enligt många bedömare är Juliaca "världens fulaste stad", och vi har inget att invända mot detta epitet. I stort sett alla byggnader i staden, som har 270 000 innevånare, är mer eller mindre halvfärdiga. Vägarna är dåliga, och ändå är detta  den administrativa huvudorten för provinsen San Román.

På väg ut till Ballestaöarna
passerade vi "Kandelabern"
daterad till 200 f..kr.

Däremot, när vi kom till havet och staden Paracas var det annat.
Visserligen var det en jordbävning här för
11 år sedan, men alla

Hej va de går...

byggnader är uppbyggda och staden är jättefin. Utanför Paracas finns Ballestaöarna, Här finner vi tusenrals sjölejon, pingviner och mängder av fåglar, även pelikaner.

Så här ser den största ön ut på avstånd. Det vita är guano (fågel-
skit...), och det svarta är fåglar, guanoskarvar. Man "skördar"
guano vart sjätte år,och då är det cirka två meter djupt.
Guano används som gödningsmedel. Man räknar med
att det finns ungefär en miljon fåglar här.

Vi åkte ut med snabbgående båt till dessa öar på morgonen i härligt väder och såg detta fantastiska djur- och fågelliv. Sjölejonen har inga fiender, och blir betydligt äldre här än på andra platser där dom lever,

Sjölejon

Inkatärna

Gamar och Guanoskarv. Gamarna lever på moderkakan av
sjölejonhonorna

Sista lunchen med vårt goa
gäng - på strandpromenaden i Paracas

Sammanfattningsvis har detta varit en fantastisk resa med härliga naturupplevelser, duktig reseledare och goa medresenärer (vi var 12 personer + reseledare). Vi har haft jättetur med vädret - t. ex på Ballestaöarna var det så höga vågar för två och tre dagar sedan, så det var omöjligt att gå ut med båt.....

Efter Paracas och Ballestaöarna var det hemresa för alla i vår grupp, förutom för Lena och mig. Rapport från Cartagena m.m. följer

Hela dagen....

Man tror att det är fejk, men
dessa människor bor och lever här.

..... var vi ute på Titicacasjön, världens högst belägna sjö, och även Sydamerikas största sjö (Sjön är 8300 kvadratkilometer, att jämföra med Vänern, som är 5650).

Den här kvinnan är 26 år, är
gift med byhövdingen, och
dom har fyra barn. Såhär
bor dom....

Sjön delas av Peru och Bolivia, och vi besökte två öar utanför Puno i den Peruanska delen.

Spännande föreställning

Först besökte vi den flytande ön Uros - denna folkgrupp bor sedan många hundra år såhär. Numera försörjer dom sig på fiske och turism.


När man jagar fåglar, använder man en gammal mynningsladdare!!

Vi fick oss en liten båttur i
denna farkost

Därefter besökte vi Taquile, den tredje största ön i Titicacasjön

Vi vandrade någon kilometer på ön, och det är ansträngande på den här höjden (byn ligger på 3959 meter över havet).

Lena dansar traditio-
nell dans på ön Taquile

Den här ön är väldigt självständig - man lever efter en slags "community collectivism" och försörjer sig på fiske, jordbruk och turism. 40 000 turister besöker ön vart år

Här lever man efter devisen "Stjäl inte, ljug inte, var inte lat."

Potatisodling  på hög nivå... 

Vi avslutade vårt besök på Taquile med en god måltid, och sedan hade vi ungefär två timmars båtresa tillbaks till Puno.

Den 14 mars....

Det här är nog den högsta höjd jag varit på-
när vi passerade högt uppe iAnderna

...var det transport. Den här gången med buss över Anderna till Titicacasjön..Resan tog i stort sett hela dagen, och går över de karga landskapet.

Coffeeshop
höfgt uppe i bergen

Vi stannade på flera platser och kollade på olika saker,bl a drack vi väldigt gott peruanskt kaffe (som vi faktiskt köpte med oss lite av att ta med hem).

Lurvig hund uppe i bergen...

Machu Picchu...

Foto taget från
Solporten

....är en välbevarad bergsstad som upptogs på Unescos världsarvslista 1983,´. Staden anses ha byggts omkring 1440, och var bebodd fram till den spanska erövringen av Peru 1532. Spanjorerna kom aldrig till Machu Picchu och hade inte någon vetskap om dess existens.Machu Picchu är ett av de "nya" av världens sju underverk.

Vi reste buss och tåg från Cusco för att komma till Aguas Calientes, som ligger alldeles "nedanför" Machu Picchu.Därefter åker man buss på slingriga vägar upp till resmålet, som liggerpå 2430 meters höjd.


Det var väldigt bra att vi var i Cusco ( 3400 m.ö.h.) och "acklimatiserade oss" på höjden. Man blir lite yr ibland.när luften är tunn.....

Här uppe är man bland molnen....

Vägen upp till Machu Picchu

Gott och vackert

Att resa till denna plats var säkert höjdpunkten för alla deltagare. Vi har fortfarande tur med vädret och allt är bara bra.
Ola, vår duktige och kunnige reseledare säger att "De sista 20% av Machu Pichu är en restaurang som heter den glade indianen. Där måste man äta när man är här." Och Ola hade rätt. Detta var den bästa maten, och den trevligaste restaurangmiljön på hela resan.

Härlig miljö

Igår och i förrgår....

....har vi varit i Machu Pichu. Tyvärr är bloggmöjligherna små.

Rapport följer

PS Vädret och allt annat är kanon

Lycklig Lena vid
solporten

Innan vi....

Katedralen i Cusco

...reste till Maccu Piccu, så tillbringade vi två nätter i Cusco. Cusco ligger på 3400 meters höjd, och det är nog bra att acklimatisera sig på dessa höjder.

Cusco var Inkarikets huvudstad, och idag bor det ungefär 1 miljon innevånare här.

Kolibriungar

Vi bodde på ett litet charmigt hotell alldeles intill klostret Santo Domingo. På en av innegårdarna på hotellet ( som under Inkatiden var en del av Inkakungarnas område), fann vi ett bo av kolibri!!

Sacsayhuamàn

I den stadsrundtur vi hade ingick bl.a. att besöka den gamla befästningen Sacsayhuamán.  När man ser på hur stenarna är sammanfogade, förstår man vilken yrkesskicklighet man hade på den tiden. De stora stenarna är inte hitforslade, utan man byggde befästningar där dessa stenar fanns.



Vi besökte också en "lamafarm" där vi såg de fyra olika arterna som finns här: Lama, Alpacka, Vicema och Guanaco. Vi såg också kvinnor som satt och handarbetade på traditionellt sätt




Det finns också ett chokladmuseum, där man t ex kan köpa chokladté....




Det finns också en stor marknad, San Pedro. Det är alltid härliga dofter på dessa ställen

Svart majs!!

Man får betala några soles för att
fotogradera

Med det här tåget åkte vi upp till Maccu Piccu
mer om detta nästa gång.....

Nu har vi kommit till.....

...Aguas Callientes. En liten by nära Maccu Piccu. Vi bor på Hotel El Mapi by Inkaterra, ett jättefint hotell med bra internet!!

Vårt rum - utan vägg ut mot
djungeln!! Jättehäftigt att
vakna till alla ljud

Rapport om Maccu Piccu kommer senare - först skall jag berätta lite om våra dagar på Refugio Amazonas. För att komma dit flög vi från Lima till Puerto Maldonado, och sedan åkte vi båt tre timmar till lodgen.

Foto av ett foto - vacker sällsynt jaguar

I lodgens "upplägg" ingår utflykter morgon och kväll, så det var långa dagar,men härliga. För min del var det särskilt skönt att jag en dag kunde gå en mil ute i djungeln  . Min hälseneinflammation är snart ett minne blott.

Våra unga guider (som kommer från området) höll också intressanta föredrag. Vi lyssnade på ett föredrag om jaguarer. Det finns antagligen bara 40 jaguarer i hela Peru, och en av dessa var i vårt område när vi var där. En lycklig amerikansk familj satt i en båt och kollade på denna jaguar i 20 minuter.

Vi såg hundratals med aror,, eller
som dom heter här "macao"

Vår duktige guide Bruno

Lunch på lodgen tillsammans med våra trevliga reskamrater

Papegojor "äter" lera för att få i sig mineraler

En 8 månader gammal örnunge (Harpyja, en av världens största örnar fotograferad
genom Brunos teleobjektiv

Vacker kolibri fotograferad av Lena

Vår trevliga grupp fotograferad framför ett stort fikusträd

En av Amazonas 1300 fjärilsarter

Foto taget från planet när vi landade i Cusco