Massajernas hyddor är byggda av koskit och lera, på en grund av pinnar/grenar.... |
Massajerna lever familjevis i byar, och de flesta lever idag precis på samma sätt som man gjorde för 100 år sedan. Månggifte (för männen....) är tillåtet här.
Massajerna är mästare i "stående hopp", och utmanade varandra - och även oss svenskar |
Av tradition har man inte haft någon skola här, och de allra flesta vuxna är analfabeter. Dock finns det eldsjälar som arbetar med en förändring av detta - i vårt fall Linda och Sven, som genom sin fond, Mama Zebra Foundation har byggt en skola för 600 elever, och dom fortsätter målinriktat att skapa medel för att hjälpa massajerna - senast borrades en brunn vid skolan, som innebär att man slipper det tunga arbetet (för kvinnorna) med att bära vatten från floderna. Kolla på www.afrikahuset.se - vi kommer i framtiden att stötta Linda och Sven att ytterligare hjälpa dessa människor.
Ivrigt lyssnande barn i massajskolan |
På campen där vi bott, JK Mara Camp, finns det bara massajer som arbetar - trevligare och ärligare människor får man lete efter.Här har Jonas (J i JK Safariresor) gjort ett fantastiskt arbete med att skapa förtroenden mellan människor.
Elegant natthärbärge - i bakgrunden t.v. finns WC, och t.h dusch dock fiunns inget rinnande vatten, utan detta sköts manuellt |
Våra tre chaufförer, Kim, Ken och Cole har varit fantastiska. Dom pratar bra engelska, har ett härligt skämtsinne, och är jätteduktiga på att finna djur - antagligen finns det inga som är bättre.
Vårt goa gäng - massajerna heter Kim, Ken och Cole, övriga är Margareta, Jan, Ingrid, Elvy,Sven, Linda, Ove, Lena, Curt, Ullis, Tommy och Lena |
Sven och Linda ...och i morgon blir det golf... |
Vänthallen vid Olkiombo airstrip, Masai Mara |
Hej Kul att höra om resan
SvaraRadera