29 maj -1 juni

Att flyga mellan Göteborg och Anchorage över Island tar i flygtid cirka 13 timmar. Vi väntade en del i Stockholm och Reykjavik, och när vi landade i Anchorage var den lokala tiden ungefär klockan 17.00, och då var tiden hemma i Sverige 05.00 – tidsskillnaden är 10 timmar, så vi var lite trötta.....

  Vi övernattade på Captain Cook Hotel i Anchorage, och nästa morgon blev vi hämtade för en busstur på cirka 3 ½ timmar till Mt McKinley Princess Lodge. Här finns Nordamerikas högsta berg,som förra året bytte namn från Mt McKinley till Mount Denali – mer än 6 200 meter högt.

Först fick vi en guidad tur genom Anchorage, och då fick vi bl.a. veta att det var en jordbävning här 1964 med en magnitud på över 9 på richterskalan - detta hade vi aldrig hört talas om. Ungefär hälften av Alaskas invånare (cirka 700 000 bor i staten) bor i Anchorage.

Det lär bara vara 30 % av de som kommer till Mount Denali som över huvud taget ser berget – vi har hittills haft jättetur med vädret, och hade väldigt fin utsikt från hotellet.

'Nästa morgon åkte vi vidare med buss till Denali Princess Hotell, som ligger alldeles i utkanten av Denali nationalpark. Här hade vi en femtimmarstur – i en f.d. Amerikansk skolbuss, men det funkade fint, och vi hade en väldigt trevlig och kunnig guide/chaufför. 

Bl.a. besökte vi Carol, en Athabaska indian som sjöng och berättade om den kultur hon representerar. Nu när hon blir pensionär skall hon på heltid arbeta med att sprida kunskap om den gamla indiankulturen till kommande generationer – på samma sätt som hon fick detta berättat för sig. En härlig människa.

Naturen här uppe är väldigt speciell – det är permafrost, och alla växter har sådär tre månader på sig att växa – liksom djurlivet. På vintrarna är det KALLT här. Vi är på ungefär samma latitud som Umeå, så man förstår vilken inverkan Golfströmmen har på oss i Skandinavien.

Vi såg inga grizzlybjörnar, men en ”moose” - den älg man har här, som är mycket större än vår svenska. Vi såg också den vithövdade örnen.

I går morse klev vi ombord på ett tåg, som i sakta mak tog oss genom den vackra naturen till Whittier, där Island Princess väntade på oss. Resan gick i en maxhastighet på 60 km/timme, och det beror säkert på att marken inte tål högre farter beroende på permafrosten. Fantastiska naturscener efter vägen!!

internet ombord funkar tyvärr dåligt - det blir fler bilder framöver

Nu är vi på väg till Yakutat Bay där det finns glaciärer....